long time ago

vad gör man inte för lite sol?

idag har jag bara njutit av den strålande solen som sken hela eftermiddagen... är det bara jag som märkt de? eller blir alla automatiskt trevligare och gladare när det är sol??jag blir överlycklig..
det var en heldag i skolan... ganska spännande under min andralektion... psykiatrisk omvårdnad.. det tkr jag är riktigt spännande och intressant.. inte för att etik kursen är tråkig eller så men ja tkr det blir så otydligt med vikarie på något sätt.. ja gillar när man har den ordinarie läraren man alltid brukar ha.. ganska dumt att känna som jag gör men jag känner verkligen att det är meningslöst att sitta i skolbänken i flera timmar och vikarien går igenom ett papper under ungefär hela lektionen.. men men det löste sig... jag överlevde=)

hur bra klarar vi av att få komplimanger om våra utseenden?
jag får ofta höraattjag har fina kattögon...ärligt talat så avskyr jag min ögonfärg... den är så blandad.. melerad.. gröna ögon med bruna och gula fläckar.. det e ju nästan läskigt... i morse så träffade ja suzii i  hållplatsen på väg till skolan... och hon tittade verkligen mig djupt in i ögonen och sa det...snacka om att man blir nervöös!! haha

imorgon får vi moooney! vilket i sin tur innebär att jag slutar skolan kl 12 och ska in till stan med bellkiz... vi ska shoppa lite grann...

nää nu är det en snabbdusch som gäller sedan skall ja somna mjukt och skönt i min säng... puss och kram


hur behandlas man av samhället som fd kriminell?

i den här texten  talar jag inte om milda kriminella handlingar ex innehav för eget bruk eller andra "mini crims", nu syftar jag på lite grövre crimes... om de väljer att lämna skiten och starta om på nytt, hur ser man på dem? är deras utbildning och jobb förstörda då? om de bestämmer sig för att förändras till maximal nivå och till förvånan rättar till delen där de kriminella handlingarna fanns.. om dem helt enkelt ger upp de gamla livet... ger samhället de här personerna en chans att påbörja "ett nytt liv", eller blir de automatiskt avvisade?  ett exempel: om en fd gängmedlem som tidigare är dömd för: våldtäckt, misshandel, personrån, narkotika innehav och rattfylleri. den här personen vill uppfylla sin dröm, att bli polis.. skulle detta vara möjligt? personligen så tkr jag att det låter perfekt... man känner förmodligen till hur systemet fungerar och har tidigare varit missnöjd med deras insatser och tar då möjligheten att förändra bl.a... men klart.. att det inte går... personen skulle antagligen bli utskrattad bara av att förklara tanken för någon.. men om personen verkligen på något sätt bevisar att denne har förändrats... finns det verkligen ingen hjälp alls att få? är det verkligen helt kört? och är inte chanserna större för ett återfall om man inte blir accepterad och behandlad på ett bra sätt?  

det finns en viss grupp av människor som jag imponeras djupt utav.. personer som bryter en ond cirkel... eller snarare en livsstil.. att ändra allt bara så där... att byta umgänge och inse vad det är man går misste om... kanske är det få som har den turen? vissa verkar vara fast livet ut.. och andra klarar sig fint... har alltid haft ett intresse om beteendevetenskap... hur tänker dem? vad är anledningen till att det går så fel för dem? när inser dem att deras liv hänger på en lös tråd? alla människor har rätt till hjälp enligt lagen... men är alla beredda att ta emot hjälpen? det krävs mkt för att i det svenska samhället bli hemlös eller? jag kan ha fel men men... här e låten som jag lyssnar på just nu...






Om

Min profilbild

Svea

RSS 2.0